kungsgatansbarn

Fisken har återförenats med älven, eller kanalen kanske det heter innanför stadskärnan. Vårsolen skiner in genom sovrumsfönstret och bländar de serier som förgyller min dag.

Har en känsla av snigelhet över mig, allt går så långsamt. Önskar att jag haft kontakter på den surrealistiska sidan, kontakter som doktorer på Lacuna inc.

antar att livet inte är så lätt

Jag utlovade en hand och en hand ska ni få..

I helgen, rättare sagt, i fredags gick spexets premiär av stapeln. Jag hade lyckats nästla mig in i sysektionen och fick ett ganska så mäktigt uppdrag, en avgörande del i slutscenen där en handskes innehåll bringar förundran och skräck. Då en herr R visar sig bära en förunderlig hand..







bör tilläggas att handen är anatomiskt korrekt - äntligen har jag fått nytta av anatomin! 


Morgondagen bjuder förhoppningsvis på jobb, livet som vikarie är ganska ovisst men passar mig fint. Om tid finnes lär fler bilder på galenskaper och syprojekt läggas upp..

i sinom tid, mina vänner - man måste ju få längta lite ibland.

Kära dagbok, eller vad man nu ska kalla det här virtuella brevskrivandet.

idag slog våren till med dunder och brak, eller så var det jag som gick ut genom dörren för första gången på länge. Jovisst har dörren till knugens gatan öppnats och stängts en hel del när spex, testjobb och pubrundor avklarats, men mesta delen av dessa aktiviteter har hållit sig till dygnets mörkare timmar.
Nu har jag äntligen sett liv spira upp ur grå jord och röda knoppar bildas på brun stam i belysning av solstrålar, visserligen med islossning som bakgrundsljud och påpälsad till öronen. Nu så kommer våren, nu är våren här, lite grå och mulen, men ändå så kär.

Första glassen avklarad och även en fika på stående fot på det nya kaféet som min mor hittat. Tur att man bor hos en detektiv som ibland gör ofantliga fynd.

kvällen avslutades med en brutal omgång tp i stearinbelysning - vad gör man inte för en jordisk timme.



Om det hinns med så kommer morgondagen belysas av en strålande hand, mer säger jag inte..

Igår var det dags för aspiranterna att förlöjligas på stadens gator, de klarade sig fin fint trots svårigheter med en triangel och att halva nordstan stannade till. Tror att de kanske kan bli bra overallnördar av dem en vacker dag..


Idag stod klockan på tidigt och en buss mot en ö var planerad. Vår i luften och en två timmars resa senare stod jag i en utställnings sal där samtidens bästa sagomålare ställde ut sina otroligt obehagliga med ändå så fantastiska akvareller.

då kameran var snällt nedpackad i väskan så får det duga med dessa vårtecken.





men Julie Nord är nog det största vårtecknet trots allt



kvällen följs av ölprovning med fina vänner och en spelning på en klubb i skumt kvarter..

to be continued

Tog mig en resa öster ut och hamnade bakåt i tiden.

Från min gata här i staden, där våren är på väg. Isen smälter, träden knoppas och man kan gå omkring bakom solglasögon - dock för att skymma diset ifrån grannen värmeverket.

Till

En gata på väg mot landsbyggd, eller åtminstone villakvarter och till salu skyltar så långt ögat når. Där snön ligger i drivor, den annars så skottade cykelbanan en enorm isfläck och snön virvlar kvar i luften.

Så väl hemma, efter tre timmar och femton minuter, med förfrysta fingrar och stela tår somnar jag i soffan.. vaknar tre minuter senare - plugga ja, det var det jag skulle göra.. Mitt fokus ligger högt inför fysiologin. Somnar om och vaknar av mobilen som ringer, V vill ut på promenad för att bli av med huvudvärken - en chans att slippa njurens reningssystem är min tanke -

En del dagar förbannar jag mig själv över att ha påbörjat en utbildning med inre obehagliga organ som inlärd töntfakta som följd.. Man blir det man läser mina barn, tänk på det!