paus - nej tack

Varning till alla er där ute!

Om den som äger ett paraply med stjärnor en dag säger att han nog har vuxit ifrån dig..
Säg då aldrig att ni ska ta ett kliv ifrån varandra, inte ta någon töntig paus eller sluta prata. Prata tills hans öron faller av, ät växt hormon, krama dig fast vid hans ben och släpp aldrig taget!

Titta bara på mig, jag var dum, har gjort felet allt för många gånger - måste vara något av min specialitet. Låter man sig släpa taget om den som hjärtat fortfarande tar små extra slag för så återfinns man snart i en läskig skog utan gatlyktor. Kanske att man skymtar en och en annan bort glömd ljusslinga som blinkar lite trött för sig själv men annars är man helt ensam på de hala vägarna upp för ett berg vars namn jag glömt.

Dumt att jag alltid lyckas mosa mig ner i skosulorna när det är som kallast ute..

Så du nästa hankön som jag lyckas få att gilla mig lite mer än bara som vän - tröttna på mig när det är varmt ute, när blommorna slagit ut och när skogen inte blir lika mörk, tack!

y.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0