kungsgatansbarn

Att blogg. se kan vara så svårt att logga in på, kände mig som den lilla blondinen som var rädd för att stanna på bion för länge, eftersom hon lovat bloggens läsare att hon skulle vara tillbaka om en halvtimme... fast när jag nu loggade in efter ett antal dagar i nätskugga så är det som om tiden stått stilla. Rätt skönt ändå.

Blev i helgen presenterad inför släkten Johansson och läskigt nog kändes inte farligt.. ska man inte bli så där obehagligt nervös, säga helt fel saker och typ snubbla så att man fäller farmor, eller tillhör det bara de typiska amerikanska dramakomedierna som jag allt för ofta såg som barn?

Såg även en idag, 13 snart 30 - att livet kan vara så äckligt dockskåps likt, hade aldrig kunnat säga som den så kloka mamman säger, "jag har gjort många misstag, men ångrar inget av dem"  - är det inte den där biten med att ångra som tillhör livet? om jag aldrig ångrar något så kan jag ju heller aldrig göra fel, eller?

Jaja nu vet jag åtminstone när min bal är, även om det är ifrån en inte allt för pålitlig källa.. klänningen är klar, skorna är köpta, och frisyren är näst intill bestämd - attans att man inte är kompis med edward.. hade gärna fått en snygg och gratis klippning men får väl nöja mig om jag kan klippa mig gratis på operan igen.

Har även kommit en bit på bilfronten, eller iaf bestämt att mannen som har bil ska bli min handledare. och det är ett stort steg för tillfället.

xoxo yours truly