kungsgatansbarn

tanken var att det här inlägget skulle publicerats i natt, någon gång runt ett halv två men då kunde jag inte komma in på bloggen, var inte uthorizerad... men nu verkar det funka igen, synd att man aldrig kan vara teknisk när det gäller..

Den här veckan har alla i min närhet haft ångest. Ångest som spridit sig likt brandrök, som slingrat sig runt benen och fällt den som tvivlat, om så bara det minsta.

Själv har jag försökt hålla mig på benen men eftersom det är sommarjobbstider och ingen tycks få ett om man inte råkar ha undangömda kontakter, så har jag tvivlat på varför jag valt den flummigaste linjen i hela landet och varför jag hittills inte haft något ”riktigt” jobb trots att jag letat varje år sen nian..

Men man får inte vara allt för bitter, jag lyckades få ett 4 veckors jobb förra året och om jag inte lyckas i år så skaffas det bara en f-skattsedel...

 

Nu är klockan mycket, och jag hade en plan på att sova tidigt. Vilket jag aldrig håller men låter bra när man säger det..

Imorgon blir det post-it om Carola, bilspel för att klara av att hålla högerkörfält och kanske en runda på friskis. (har fastnat i en spiral av bakverksätande, men detta ska det ändras på, eller egentligen inte – men då mor och far har blivit hurtigast på kungsgatan så måste jag hänga på lite, men bara lite.)