en kavalkad av bilder

Tänk vad man kan finna en natt när man borde gått och lagt sig för en stund sen.. ett helt nytt inlägg klart för att spridas för vinden med bara ett litet knapptryck..
 
Bor numera i en ny del av landet falukorv, går två utbildningar samtidigt och har blivit med en liten familj... borde kanske vara värt att uppdatera, om inte annars så för att första snön föll och fastnade på marken nu ikväll. Måste få tillbaka lite sensommar i mitt liv innan julbelysningen breder ut sig i mitt hem.
 
Röda hus med vita knutar och solen som skiner
Och en järnväg som går precis intill huset, välkommen till landet mina damer och herrar!
Nya delen av familjen Persson
Charlie, aka Benkato, är skylldig till att vända skärmen uppochner på minst tre gånger om dagen och spela upp filmklipp i slowmotion.. Han har även lärt sig att lidande skrika när leksakerna druknat i vattenskålen, sedan bär han det lilla livet till mig så att jag kan blåsa liv i trashankarna som värsta dunder guden.
 
Selma, en av de värre gaphalsarna och dundermammorna på denna landsbygden som hellre blir lämnad kvar hemma än sätter sig i en farkost av fyrhjulat slag. Men hon är en fantastisk vaktkatt och ser till att den lille håller sig på mattan.
 
Ska se till att hitta lite fler bilder på mitt hem, med och utan katter, för mitt hem består av mer än ett köksbord, trott eller ej.. Det finns även en madrass för den som får för sig att besöka mig och inte vill trängas med mig och katterna.
 
Lev väl så ses vi kanske en dag kära etern!

en sommar på Lofoten

Eftersom fb är ungefär lika pålitligt som det trådlösa internetet här i norr så får min bildkavalkad strömma ut ifrån den här bloggen istället...

Allt ifrån en resa hit på lite mer än ett dygn.. Från Sköldinges gröna sommar och blommor till norlands vinter, snö, drivis och outslagna björkar..







Men väl framme i den där lilla byn så började våren slå rot och vips var det sommar, på bara några timmar..



En sommar där solen aldrig går ner, inte ens när klockan slagit mer än läggdags, inte när man är som tröttast och inte ens när mörkläggnings gardinen är fasttejpad i fönstret.



Det är sådana dagar man går på en tur kring ön, öns omgivningar och berg









Det är först uppe på ett berg man förstår hur liten del av världen som är bebodd, varför klistrar sig 1000 människor sig fast på en liten udde när det finns ett fantastiskt berg bara en halvtimmes promenad där ifrån? Varför bo i din grannes trädgård när du kan ha ett helt hav som utsikt?

Dumma män i skor som bestämt sig för att lägga den här affären på en udde istället för på en klippbrant.




Vill ni höra hur jag mår så finns jag på den där skype, annars så ses vi i höst!

kram y.

Jul utan snö

Ännu en gång skriver jag ett inlägg, tror att jag sparat det, loggar ut och inser att en timmes planerande och bildletande är förgäves.
Den här gången hade jag skrivit ett fint inlägg om julen, en fantastisk julmarknad som ägde rum på skolan, en  utflykt till stora staden med en tur Skansen och ett mysigt besök av mor och far. Allt ackompanjerat av snöflingor i luften och några centimeter på marken, som om det hade varit självaste julafton. Nu är det annandagens gryning och regnet duggar tätt här i södra delen av landet falukorv. Snön for jag ifrån och den stannade envist kvar i skogen. Morgondagen bjuder på en resa norr ut men snön kommer lysa med sin frånvaro även där. Om man ändå bott i Burträsk... Som den vakne läsaren förstår har mitt internet inte varit min bäste vän över dygnet som varit, dagen som gryr nu är inte annandagen utan, vad denna tisdag nu kan heta, tredjedagen jul? Stormen viner runt knuten och jag är åter tillbaka på min kungliga gata, om så bara för en natt.

I hopp om att snön en dag kommer ifatt mig bjuder jag på skogens snö och en modern tomte.
God fortsättning på en snölös jul!









image description



Ett nytt liv i en ny stad.

Nu har en vecka gått på landsbygden, mitt rum har mer eller mindre kommit på plats och mitt liv känns lite mer stabilt. Jag hör nog trots allt hemma här.

En liten rumsförvandlig från något som liknar en fyllecell till... ett beboligt rum

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


lite försenat..

Hälsa från ditt x (skulle inlägget egentligen hetat men nu bidde det inte så)

Nu är det bara timmar kvar tills tåget går, Göteborg är avklarat och tjugo år har gått.

Hinner man bli lagom vuxen på en tågresa eller handlar det mest om rädsla för förändring? När det förflutna dyker upp i sällskap med framtiden och jag förväntas reagera och agera känner jag mig som fyraåringen som bara vill hålla mig i kanten på mammas kjol. Kan man bromsa tåget, stänga av tiden och backa bandet så att jag kan få vara ett barn på kungsgatan lite till?

Men kanske att en flaska rosa bubbel kan få livet i skogen att glittra likt galaxer på stjärnhimlen.



Nu när min adress kommer att vara lite närmre Hufudstaden så kanske man kan tänka sig att man hälsar på de där kusinerna lite oftare, även att man tar sig en tur till just storstaden på S eller kanske rent ut av Uppsala.. Det finns rätt bra folk över hela landet falukorv. Dessa två är bra exempel på sådant folk.






har slitit ut så många skor..

.. i en stad där nästan alla fortfarande bor.

Bara en dag kvar på jobbet och tre i staden. Den här sommaren har gått fort, har velat dra ut på tiden lite extra in i det sista, men tiden går lik förbannat fort när man har roligt. Och jag har haft det sjukt kul!


en picknickfestival


fyra dagar i sydspansk stad


två kortare besök i björkhaga


en sommarfestival


en tur till skagen över dagen


en eftermiddag i ett prunkande trädgårdsland


en helg med kusiner


en k2a i skärgården med en far


en filminspelning på k-street med en lättklädd J.K

även en..
natt med meteoritregn i botaniska
soffa som syddes för hand
ett besök på orust
flertalet kvällar med V och M
en kväll i kungälv
och mycket, mycket mer som inte blev dokumenterat

Jag är nog lite smått förälskad i den här staden. Staden där skogen efterfestar när jag åker till jobbet, staden som ibland doftar av vaniljbulle och ibland har en Kinnman springandes i kalsonger på gatan utanför. Jag kommer att sakna min chokladfabrik till utsikt, min tur att alltid cykla hem i ösregn, att vakna av hemlunkande pcbarn vid gryningen. Kommer att sakna klagosången från den långa kön utanför sticky en torsdagskväll, bruset ifrån vågor en höstkväll och stormar som viner i skorstenen.

Nu är hela rummet fullt av saker som ska packas ner och har packats ner. Känner mig lite som en samlare som bor i en borg av påsar, kartonger och bananlådor.. Har bara ikväll på mig att packa klart så stressen börjar tränga sig på, men det är trots allt bara 2,5 timmar med tåg så skulle något vara glömt är det lätt åtgärdat.

Får se hur bra det går med uppdatering i skogen, men nu har jag åtminstone införskaffat ett nät..

kram
y.

en rosenträdgård

sommaren har i år har mest bestått av cyklande till och från Svalebo men då jag haft mer än en dags ledigt har benen farit sin kos. En helg blev Björkhaga målet och då hade rosorna nyligen slagit ut.






































































































en kuststad i vanilj

Jag hade ett jättefint inlägg som bakades i hjärnan i väntan på att skrivas ner.. men det skingrades när jag en morgon cyklade genom staden som för ovanlighetens skull doftade av nybakta vaniljbullar. Att en stad doftar är för mig rätt ovanligt, särskilt när det inte finns något bageri i min absoluta närhet. Kanske att Värmeverket i smyg bytt bransch och börjat baka vid halvsextiden. I så fall får de hemskt gärna fortsätta.



en stor räcker inte

.. i två timmar och nitton minuter. Men med god inställning och en välkänd morbror till hertig så går jag på piratens en fjärde gång. 

Nu har tjugo skolor blivit fem, och burträsk är inte en av dem. Trots att jag ännu inte fått antagningsbeskedet. Skolorna som nu får bevisa vad de går för är Väddö - som jag besökte i veckan, Åsa (Sköldinge) - som jag tänkt besöka, Mora - ligger lite långt bort men tenderar till att vara den mest seriösa, Löftadalen (Åsa) - fint vid havet men lite för nära hem och Värnamo vars ända nackdel är en påtvingad praktik.

Har tillbringat kvällen framför hemsidorna för att läsa mig fram till en åsikt, men när internet kör en jämn kapplöpning med en snigel så blir allt en sörja av dödshot och meningslöst fräsande över blinkande knappar och ouppdaterade sidor. Varför kan inte datorn fungera när jag behöver den? Eller varför kan inte folkhögskolor ha enkla strukturerade hemsidor? Och vad är det som skrämmer dem från att ta bilder på omgivningen? Kan det vara så att jag blivit intresserad av skolor som gjorts i papier mache? Som likt Kalle viker ut sin omgivning för att sudda ut det stinkande sopberget till granne.. Ska valet in för framtiden göras som grisen i säcken eller måste man för att säkert veta resa runt i landet falukorv? I så fall är två avklarade och tre återstår..



snö, midnattssol och skidåkning eller chans till vår med värme? Fast så stor skillnad blir det nog inte.. Snarare en fråga om hur många timmar jag är villig att sitta på en buss..

alla behöver en co-pilot

dement och inkontinent, det är en kyckling på två ben det. Fast här med vill jag bli nämnd som hertiginnan av de långa benen då mina skor kom idag. Men börja inte förns skavsåren lagt sig. Om ni vill umgås mer ers höghet i fortsättningen föreslår jag att ni införskaffar styltor då jag bör befinna mig på en svindlande 187cm över havet. Konsertsommar here i come.

I helgen som gick befann jag mig i då-,nu- och framtiden. Vägen dit färdades i en bil där sällskapet blev glada likt femåringar över en gul bokstav och en laddare som otroligt nog dök upp när den som bäst behövdes. Väl framme trädde jag in i en lägenhet som skulle kunna ha tagits direkt ur mina dyngentruntdrömmar, fast min lägenhet har en balkong, eller två. Kvällen avslutades med en vän i en korsning, en diskussion om framtida män och en nattlig promenad.

Dag två handlade om inhandlanden. Tant Gredelin behövde sig lite accessoarer, Zoro behövde dryck och Loranga behövde något för att åtgärda nakenheten (en morgonrock och en tehuva är bara passande i vissa situationer, eller inga alls.) Dagen rullade på och tröttheten kom över oss, trots detta ordnades det mat, bål, snitt, uppläggning och panikstädning. Inte riktigt i den ordningen dock. Gästerna anlände och genast blev Zoro, Medusa, Tant Gredelin, Loranga, Bert, Klimpen och Rödluvan mindre ensamma och utklädda. Rödluva blev två likaså Tant Gredelin och Lilla My men priset få går nog ändå till Karlssons egengjorda snurra och Riddarkato som skrämde alla med fascination.

Dag tre eller möjligtvis sent dag två så tog 25årskalaset slut och jag och TG fick tillbaka soffan så att det kunde bli en dag tre. Om dag ett var resa och dag två var handling så var dag tre mat. Det var brunchplan som blev mer av en macklunch som resulterade i ännu ett mål mat då vi inte blev mätta, Gordon ala bacon ala systern + ett kylskåpstjyvat packet tomater.

När jag följt min syster på vägen mot sitt tåg tog jag en vagn mot rådhuset där mat stod på bordet ännu en gång. En salig blandning av skillinggränds finest stod att äta + premiären på rabarber till efterrätt.

Dag 4 blev en lång dag, uppe med tuppen men somnade om och vaknade igen men tur var väl det då larmet stod som om det skulle aktiveras på söndag.. Nya mobiler, jag säger då bara det. Dagen bjöd även på sol, lång frukost, ett avsked vid en busshållplats och en två timmars resa till framtiden. Framtiden i from av en skola jag gärna bosätter mig på i ett år, där barn får vara barn tills arbetsprover, slututställningar och redovisningar ska presenteras. Kanske att mat, hemresor och boendet kan vara lite att fundera över men så länge staden inte heter Göteborg så känns allt lite bättre.

Denna kalla tisdagskväll som mer eller mindre påminde om hösten tillbringades med maggympa, matlagning och massagestol. Tänk att man kan sova på moln, äta kaka gjord på moln, gömma sig i skydd från moln, leva med huvudet ibland dem och nu även bli masserad av dem. 18x3 minuter med en kvinna i örat och en stol som böljar fram och tillbaka - kommer nog härmed tillbringa mycket mer tid på pedagogen.

God natt, imorgon även senare idag.. ska det hinnas med en tvättid, ett holmensloppis besök och en biopremiär så sömn lär vara befogat.



vart går gränsen mellan gris och galt

eller är alla i grund och botten svin?

En 10 dagars vecka är förbi och jag saknar den inte, inte ens den plågsamma låt som gått på repeat och som någonstans bara fastnat till hälften i min hjärna. Tur att man inte längre har tentor att tänka på för då hade jag nog lärt mig hela låten utantill. Har nu bara en tenta kvar att få svaret på sen är det farväl till livet på hälsovetarbacken.


Att bygga en bläckfisk är mer känsloladdat än man kan tro, att Paul kan välja mellan sthlm och gbg är ganska tydligt efter skärsår i ansiktet, en fruktansvärd sminkning och ett ändlöst buande längs gatorna i min stad. Men jag fick åtminstone en bild från det hela.



Jag må ha spenderat lite för mycket tid med en bläckfisk förra veckan,  så den här veckan handlar det bara om val, eller flera val - storstadens södermanland, landsbygdens skåne eller kustensbyarnas halland.. Eller varför inte burträsk? Folkhögskola mig hit och folkhögskola mig dit, varför måste jag välja själv? Kan inte skolorna säga hmm.. vi vill ha dig här och vi betalar biljetten åt dig. Eller kan jag få gå på alla samtidigt?

Återkommer med mitt beslut, men åsikter och reflektioner mottages mer än gärna.

Nu ska här sovas, har en dejt med väckarklockan imorgon och den är för tidig för att det ska vara snällt. Men frukost i soluppgång är inte helt fel trots att jag beter mig som en zombie resten av dagen..

God natt



Vår i norr och mystiskt pulver

Helgen i norr är avslutad, 16 timmar på en buss är avklarat och jag har aldrig varit så sugen på glass. När resan var inne på sin sjätte timma trodde jag att jag skulle bli smått galen, internet slutade fungera - mina grannar runt ikring hade alla varsin uppkopplad telefon. Själv har jag en där jag inte kan se vilka sms jag skickat, vilket kan bli aningens pinsamt när man druckit lite för mycket och inte har alkolås på telefonen.





Har i helgen insett att jag inte riktigt kan ta hand om mig själv, inte i en främmande stad och inte där klubbarna mot droger har konstiga gäster med mystiska pulver. Tur att man har vänner som slår på lyktstolpar och väntar i timmar för att hämta ut mig..



Jag har även insett att sol i Uppsala är härligt men att korridorer inte är så charmiga som de ser ut, filmjölk i all ära men inte på min kofta. Dessutom finns det tydligen anledningar till varför man inte ses på tre år. Att den som blivit svikt har ärr är för mig naturligt men att den som svek har djupare ärr och svårare att tas sig över historien var något nytt för mig.  Kanske är det så att man inte kan vara vän med ett x. Men jag hoppas att jag har fel.



imorgon ska jag upp vid 5.35 - verkligheten är tillbaka

älgar på vägbanan

tre timmar och fjorton minuter in på en åtta timmars resa.. Har en känsla av att jag kommer att se solen gå upp och ned på den här resan. Fast det är molnigt så jag kommer troligtvis inte se någon skillnad.

Hela jag har en aura av grillad plastpåse och min packning ser ensam och ynklig ut vid min enorma fotölj, med  *trumvirvel* fotstöd - eller fotpall kanske det kallas när den är  stoppad och skinnklädd. Jag har hittat himmelriket i en stol.

Staden jag lämnat för helgen med enhörningar, rymdstationer, musikkris och känslan av att vara tolv år stämplat i pannan försvann på vägen till Borås. Synda att inte de kyliga smsen stannat kvar i stan där våren finns på morgonen men inte på kvällen. Nu Jönköping - tio minuters paus och fem satc avsnitt senare är jag uttråkad och mina hörlurar är trasiga. Vad hade jag gjort utan internet? Antar att jag först nu förstått och accepterat att jag är en slav under det stora spindelnätet. Varför gick jag inte teknik på gymnasiet, eller universitetet kanske det heter när man är gammal nog för val, system, uteliv och banklån. Antar att jag inte lär mig fixa hörlurar, eller skor för den delen om jag hamnar i Vadstena. Får bygga min egen garderob, laga mina skor och köpa ett storpack hörlurar innan löven faller av träden och jag tar mitt liv till en annan del av landet falukorv.

En helg i Uppsala, med 16 timmars bussresa, en vän som fyller år och reklamen på motorvägen mobbar mig. Jag hatar att vara student. Om jag hade fått bestämma hade jag spolat fram tills dagen mitt 70åriga jag sitter i min takvåning i Paris, dricker vin på balkongen och ser ut över mitt imperium.

Nu är första säsongen slut och mitt taggande humör ligger någon stans under botten nivån, en liten fågel viskade i mitt öra att man inte taggar till för ens vid fem, då jag troligtvis sover med huvudet på min stolgrannes axel. - Jag är tydligen inte så bra på att peppa mig själv under åtta timmar, att projicera taggandet till någon annan går desto bättre.




inte för ofta

mode jag sa och mode ni får
- tro bara inte att jag gått och blivit modebloggare, jag gör bara en fd. wessner. -

















någon dag går nog min min nacke av









att leka modebloggare var på tok för roligt och tidsfördrivande så det händer inte på länge igen..



regnrusk

Jag är inget nattdjur, inte heller något ensamt djur - det har dagen som varit avslöjat. Egentligen har nog hela helgen gjort samma avslöjande. Jag är nog inte så bra på att ta hand om mig själv, själv.

Men vad gör det när man får en påse potatis och en fritös i 20års presents, vem har sagt att frukost måste vara nyttigt? Och vem har sagt att frukost måste ätas på morgonen?

Blev i dag, tre dagar innan sista ansökningsdagen klar med tjugo ansökningar.. Bara några arbetsprover kvar att göra tills på fredag. Men någonstans i allt hopp om framtiden så ska funktionell anatomi finna sin väg in i huvudet på mig. Får väl bli en om, om, omtenta att göra till sommaren, suck!

Nu när fb är fyllt av ett liv som student där allt handlar om plugg, sittningar, gasquen och overaller så får väl bloggen stå som motpol med tankar och, och, och mode? Jo jag lurade garageförsäljningen på magasinsgatan i helgen, eller lurade och lurade det var ju de som sa att jag fick fylla en påse till brädden för 200 kronor, att min påse sen blev värd 3300 är inte mitt fel, eller det kanske är mitt samvetes fel, påsen blev trots allt full.

Nä nu blir det en kopp kanelbulle och nothing else matters


lite arbetsprover - i princip de ända bilderna som finns i dator för tillfället















i morgon får jag väl uppdatera med de fyndade fynden - ylva persson goes model för en dag (inget att missa)


RSS 2.0