paus - nej tack
Varning till alla er där ute!
Om den som äger ett paraply med stjärnor en dag säger att han nog har vuxit ifrån dig..
Säg då aldrig att ni ska ta ett kliv ifrån varandra, inte ta någon töntig paus eller sluta prata. Prata tills hans öron faller av, ät växt hormon, krama dig fast vid hans ben och släpp aldrig taget!
Titta bara på mig, jag var dum, har gjort felet allt för många gånger - måste vara något av min specialitet. Låter man sig släpa taget om den som hjärtat fortfarande tar små extra slag för så återfinns man snart i en läskig skog utan gatlyktor. Kanske att man skymtar en och en annan bort glömd ljusslinga som blinkar lite trött för sig själv men annars är man helt ensam på de hala vägarna upp för ett berg vars namn jag glömt.
Dumt att jag alltid lyckas mosa mig ner i skosulorna när det är som kallast ute..
Så du nästa hankön som jag lyckas få att gilla mig lite mer än bara som vän - tröttna på mig när det är varmt ute, när blommorna slagit ut och när skogen inte blir lika mörk, tack!
y.
Om den som äger ett paraply med stjärnor en dag säger att han nog har vuxit ifrån dig..
Säg då aldrig att ni ska ta ett kliv ifrån varandra, inte ta någon töntig paus eller sluta prata. Prata tills hans öron faller av, ät växt hormon, krama dig fast vid hans ben och släpp aldrig taget!
Titta bara på mig, jag var dum, har gjort felet allt för många gånger - måste vara något av min specialitet. Låter man sig släpa taget om den som hjärtat fortfarande tar små extra slag för så återfinns man snart i en läskig skog utan gatlyktor. Kanske att man skymtar en och en annan bort glömd ljusslinga som blinkar lite trött för sig själv men annars är man helt ensam på de hala vägarna upp för ett berg vars namn jag glömt.
Dumt att jag alltid lyckas mosa mig ner i skosulorna när det är som kallast ute..
Så du nästa hankön som jag lyckas få att gilla mig lite mer än bara som vän - tröttna på mig när det är varmt ute, när blommorna slagit ut och när skogen inte blir lika mörk, tack!
y.
...
nytt år, nytt kusinbarn (relativt i alla fall) och ny kamera
kanske är det dags igen
Inaktiviteten är ett faktum men nu när klockan slagit halv två fick mina bloggarfingrar plötsligt liv. Får se om det räcker hela vägen fram..
Vad har hänt på ett halvt år? Har jag blivit klokare? Har jag förstått vad jag vill bli när jag blir stor? Kommer jag att fortsätta plugga eller kommer jag ge upp? Finns det roliga sjukgymnaster? Varför går jag nu mera runt med en nedhasad vit overall? Vad hände med mitt namn? Kommer jag någonsin att flytta hemifrån?
För att summera - ett halvt år har gått och rätt mycket har hänt.
De senaste dagarna har jag haft mycket tid för mig själv, trots att vårterminens nollning dragit igång och att en tenta i arbetsfysiologi ska tenteras på fredag. För en vecka sedan fyllde systern 25 och kusinens barn 1, på samma dag, det fick mig att fundera på tajmning - borde man inte i framtiden kunna bestämma sig för när man vill att barnet ska komma. Tänker mig scenariot, höggravid kvinna vill åka till solen, säger åt sin mage att vänta en liten stund till är du snäll och magen, väntar snällt på rätt tid för panik och barnafödande.
Min tajmning är lite halvt på sniskan, skulle jag be min mage att vänta en liten stund så skulle den tvärt göra uppror och kasta ut ett plastbarn genom naveln... Har någon sorts konstig kommunikation med högre makter för tillfället - ena dagen straffas jag genom att halka på isfläckar, tappa passerkort och bli sjuk för att dagen därpå få en buss serverad på silverfat när jag försovit mig lite. Dagarna mittemellan händer det läskiga saker som att jag med minimalt avstånd undviker ett snöras på sveagatan, blir påhoppad av en gammal vän som jag minsann trott att flytt staden för länge sedan och tvingas gå under stegar för att komma hem..
Antar att jag nu har sju år av olycka att se framemot - kanske att paddanbåten faktiskt kommer att bli landgående och krocka med mig i en korsning...
Men mitt liv är inte bara mystiska händelser och skräckblandad förtjusning den är även vit overall och ett namn som böjar på O och slutar på `båj.. Varför man får ett namn kan ofta inte ens föräldrar svara på, det blir bara så och det är berättelsen till mitt nyfunna namn ett bevis på. Jag har inte lärt mig att lystra än men tids nog, tids nog..
Imorgon, alltså om några timmar, är det jag och V som håller i en stadsorientering med frågor som jag aldrig skulle kunna svaret på.. Tänk vad man blir berusad av makt, tur att det bara är 90 nollan som får stå pall för mina svävande planer!
Nä nu blir det förlorade symboler och sömn innan tvättpasset i morgon bitti.
God natt!
yours truly
Y.
Vad har hänt på ett halvt år? Har jag blivit klokare? Har jag förstått vad jag vill bli när jag blir stor? Kommer jag att fortsätta plugga eller kommer jag ge upp? Finns det roliga sjukgymnaster? Varför går jag nu mera runt med en nedhasad vit overall? Vad hände med mitt namn? Kommer jag någonsin att flytta hemifrån?
För att summera - ett halvt år har gått och rätt mycket har hänt.
De senaste dagarna har jag haft mycket tid för mig själv, trots att vårterminens nollning dragit igång och att en tenta i arbetsfysiologi ska tenteras på fredag. För en vecka sedan fyllde systern 25 och kusinens barn 1, på samma dag, det fick mig att fundera på tajmning - borde man inte i framtiden kunna bestämma sig för när man vill att barnet ska komma. Tänker mig scenariot, höggravid kvinna vill åka till solen, säger åt sin mage att vänta en liten stund till är du snäll och magen, väntar snällt på rätt tid för panik och barnafödande.
Min tajmning är lite halvt på sniskan, skulle jag be min mage att vänta en liten stund så skulle den tvärt göra uppror och kasta ut ett plastbarn genom naveln... Har någon sorts konstig kommunikation med högre makter för tillfället - ena dagen straffas jag genom att halka på isfläckar, tappa passerkort och bli sjuk för att dagen därpå få en buss serverad på silverfat när jag försovit mig lite. Dagarna mittemellan händer det läskiga saker som att jag med minimalt avstånd undviker ett snöras på sveagatan, blir påhoppad av en gammal vän som jag minsann trott att flytt staden för länge sedan och tvingas gå under stegar för att komma hem..
Antar att jag nu har sju år av olycka att se framemot - kanske att paddanbåten faktiskt kommer att bli landgående och krocka med mig i en korsning...
Men mitt liv är inte bara mystiska händelser och skräckblandad förtjusning den är även vit overall och ett namn som böjar på O och slutar på `båj.. Varför man får ett namn kan ofta inte ens föräldrar svara på, det blir bara så och det är berättelsen till mitt nyfunna namn ett bevis på. Jag har inte lärt mig att lystra än men tids nog, tids nog..
Imorgon, alltså om några timmar, är det jag och V som håller i en stadsorientering med frågor som jag aldrig skulle kunna svaret på.. Tänk vad man blir berusad av makt, tur att det bara är 90 nollan som får stå pall för mina svävande planer!
Nä nu blir det förlorade symboler och sömn innan tvättpasset i morgon bitti.
God natt!
yours truly
Y.
