dags för en uppdatering
på kungsgatan intet nytt skulle jag vilja skriva i brist på fantasi men det skulle vara att tränga bort ett dödsfall och en nybliven 54åring..
men innan dessa stora händelser så vill jag göra som ronja... men... eftersom jag inte vill riskera att gå samma väg till mötes, som i L's tolkning, och bli inspärrad på psyk för att jag.. bara släppte efter för mina känslor och tjöt, likt tanten inunder... och för att jag inte har någon skog att springa i så nynnar jag lite för mig själv på balkongen.. tänk det har blivit vår! och detta lagom till min födelsedag!
familjen har länge befarat att det sista pälsklädda djuret i familjen Persson/Romhed lämnat in handduken, men ingen har vågat öppna buren och se efter.. men i helgen som gick, ungefär när de första solstrålarna letat sig in genom köksfönstret så öppnade vi locket och mötte sanningen.. där långt in i buren låg hon, den 10 år gamla kaninen som sedan ett antal år adopterats av min far, med slutna ögon, stel och kall..
efter ett kort samtal om det inte så oväntade dödsfallet beslutade klanen sig för att ta vagnen till öster och gräva ner det lilla livet i det trädgårdsland som med tiden blivit mer av en kyrkogård.
snön smalt på vägen hem och min kloka mor sa sorgset att nu var barndomsåren slut.
(hade kunnat lägga in finfina bilder på ett snöbeklätt trädgårdsland här, men då den gamla tekniken med pentax och minolta inte går att koppla in i datorn på samma sätt så får bilder vänta ett tag)
har även sen sist haft utställningen till mitt pa, måste säga att det fanns ingen skönare känsla än att packa ihop allt på torsdagen för att släpa dem hemåt - tack för stödet under de långa timmarna i ateljén, hade nog inte suttit kvar i salen i så många timmar jag varit där helt ensam...
har även tack vare en nyfylld 54åring på börjat skrivande på det långa arbetet och måste hålla med M, det går sjukt fort att skriva när man väl börjat..
54åringen även kallad min far, fick även sin måttligt tunga present idag, skulle kommit fram i förrgår, 3 mars, men tågkaoset i Stockholm drabbar även lilla mig så den kom idag..
men det heter bättre sent än aldrig av en anledning ;)
hans dag till ära så blev det falukorv till till middag, men inget rotmos - tror han blev lite besviken, och sedan fylldes kvällen av teatern nere på hörnet - Karl XII av Strindberg fast i modern tappning.. somnade bara några gånger och det är ett gott betyg! sedan blev det glasstårta och portvin..
nu bjuder helgen som kommer på en fredagskväll med j, en lördagsmorgon med sång, presenter och frukost på sängen. en eftermiddag på körskolan. en middag på grekisk eller turkisk restaurang och en kväll i underlandet tillsammans med Alice.
xoxo
men innan dessa stora händelser så vill jag göra som ronja... men... eftersom jag inte vill riskera att gå samma väg till mötes, som i L's tolkning, och bli inspärrad på psyk för att jag.. bara släppte efter för mina känslor och tjöt, likt tanten inunder... och för att jag inte har någon skog att springa i så nynnar jag lite för mig själv på balkongen.. tänk det har blivit vår! och detta lagom till min födelsedag!
familjen har länge befarat att det sista pälsklädda djuret i familjen Persson/Romhed lämnat in handduken, men ingen har vågat öppna buren och se efter.. men i helgen som gick, ungefär när de första solstrålarna letat sig in genom köksfönstret så öppnade vi locket och mötte sanningen.. där långt in i buren låg hon, den 10 år gamla kaninen som sedan ett antal år adopterats av min far, med slutna ögon, stel och kall..
efter ett kort samtal om det inte så oväntade dödsfallet beslutade klanen sig för att ta vagnen till öster och gräva ner det lilla livet i det trädgårdsland som med tiden blivit mer av en kyrkogård.
snön smalt på vägen hem och min kloka mor sa sorgset att nu var barndomsåren slut.
(hade kunnat lägga in finfina bilder på ett snöbeklätt trädgårdsland här, men då den gamla tekniken med pentax och minolta inte går att koppla in i datorn på samma sätt så får bilder vänta ett tag)
har även sen sist haft utställningen till mitt pa, måste säga att det fanns ingen skönare känsla än att packa ihop allt på torsdagen för att släpa dem hemåt - tack för stödet under de långa timmarna i ateljén, hade nog inte suttit kvar i salen i så många timmar jag varit där helt ensam...
har även tack vare en nyfylld 54åring på börjat skrivande på det långa arbetet och måste hålla med M, det går sjukt fort att skriva när man väl börjat..
54åringen även kallad min far, fick även sin måttligt tunga present idag, skulle kommit fram i förrgår, 3 mars, men tågkaoset i Stockholm drabbar även lilla mig så den kom idag..
men det heter bättre sent än aldrig av en anledning ;)
hans dag till ära så blev det falukorv till till middag, men inget rotmos - tror han blev lite besviken, och sedan fylldes kvällen av teatern nere på hörnet - Karl XII av Strindberg fast i modern tappning.. somnade bara några gånger och det är ett gott betyg! sedan blev det glasstårta och portvin..
nu bjuder helgen som kommer på en fredagskväll med j, en lördagsmorgon med sång, presenter och frukost på sängen. en eftermiddag på körskolan. en middag på grekisk eller turkisk restaurang och en kväll i underlandet tillsammans med Alice.
xoxo
Kommentarer
Trackback
